tisdag 21 februari 2012

vem sa att träning var tråkigt

Jag var på gymmet en sväng idag och körde igenom mitt nya standardpass. Allt kändes kontrollerat; vanligt flås, varm bastu, bra dusch and so on.

Väl i omklädningsrummet hände det som förgyllde min vecka.
Om det är någonstans man ser shakers fyllda med kosttillskott så är det i omklädningsrum på gym - alla har en, ofta märkt Gymgrossisten. Huvudpersonen i den här berättelsen, en förhållandevis ung man jag inte kunde undgå att se hade en, även han.
Han stod bland fyra andra män/karlar med skåp på samma rad, karlarna ifråga har ingen tidigare anknytning till varandra.

Huvudpersonen är en social typ som utbyter korta fraser med någon av de övriga i raden. Han börjar bli klar och rundar av, han fyller vatten i sin shaker, återkommer till skåpet, tar sin väska och kastar en snabb blick runt sitt skåp för att försäkra sig om att han inte glömt kvar något. Under det korta ögonblick han gör detta skakar han sin shaker med ett stadigt grepp - varpå locket flyger all världens väg genom omklädningsrummet och den det då halvt blandade pulvret och vattnet flyger på två av skåpgrannarna och lite småskvättar på den tredje.

Jag gav ifrån mig ett ljud, ett hindrat skratt. Ett sådant ljud som låter som ett glatt grymtande. Jag lyfte min väska, skakade min shaker vars lock jag försäkrade mig om var stängt och gick därifrån med ett stort leende.

Tack för att du förgyllt min vecka!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar