I fredags var jag på återföreningskväll med ungefär tjugo andra stockholmare som gjorde lumpen i Boden.
Hängde ihop med min gode vän Axel under kvällen. Vi blev även de två som höll ihop efter att gruppen delats upp i mindre delar.
I och med detta kommer jag att tänka på en händelse som ägde rum för ungefär fem år sedan(?)
Jag var yngre och dummare än jag är idag och var ute på någon lyckad tillställning med en massa smuggelöl.
Jag kom hem, glad och yr, på jakt efter någon fin fyllemat i kylskåpet.
Där skådar jag en härlig ugnsfoliepaketerad smörgås med stekt ägg. Det gjorde mig nöjd och glad över att den måste blivit kvar sedan min far själv, troligtvis, ätit denna delikatess under kvällen. Detta i mitt huvud.
Dagen efter då far var på golfbanan och glatt skulle ta fram sin matsäck ur bagen inser han att det inte finns någon.
Senare sa han att han hoppades att äggsmörgåsen smakade väl.
- Det gjorde den.
Åter till fredagen:
Denna fann i kylskåpet när jag anlände hem.
På lördagen var far på golfbanan med sina egna äggsmörgåsar och jag var tacksam för en bra bakisfrukost.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar